Thursday, March 18, 2010

1000 HMC - Day 151

My long vacation

19 March - 3rd April...

LCCT --> Huangzhou --> Shanghai  --> Suzhou --> Nanjing --> Xian --> Beijing --> Tianjin -->  LCCT

la....la...la...la...

:)

Monday, March 15, 2010

1000 HMC - Day 149

Coursemate masa melawat parlimen Jepun 2008
hohoho...tetiba jer semlm sakit tekak....tanda2 nak demam...sempat makan ubat selsema hurix..tp pagi td still trasa tak sedap badan...huhuhu...2day datang lambatt sempat buat laundry dolu, g kedai mamak tapau roti canai...bfast kat umah dolu, sidai baju baru dtg opis...ingat sy ler yg paling lambat, ghupa nyer sy ler org paling awal dtg padahal dah kol 9:30am...heheheh. owh!~ ghupa nyer ramai yg ambil chuti n balik nihon...bawa laptop my sis, ghupa nyer wifi kena registered ngan org IT dolu baru bleh masuk...ambil masa 2 hari lak tu...cis! lama nyer....so, sy boring bangat..letak gambo2 lama yg ada coz sy buat spring cleaning delete gambo2 lama yg dah bertahun lama

Thursday, March 11, 2010

1000 HMC - Day 148

Arie nie baru bleh menarik nafas lega coz, my students activitieas dah settled yesterday...so, sy bleh prepared my vacation yg tinggal lg seminggu. Just countdown the day...la..la..la...semalam citer2 ngan sorang kakak nie yg pernah g shanghai for a month company hantar training/keja kat sana...dia kata handbag, silk, shoes sooooo cheap...bawak ler duit bebanyak...heheheh...cuma just extra be careful ngan pickpocket n beggar..the public toilet is smelly...easy way, guna taxi coz quite reasonable...naik bus, katanya nyer tak paham Mandarin..so, susah nak turun kat mana2...hahahah. 

Tuesday, March 9, 2010

1000 HMc - Day 147

1. Too much of a good thing is a bad thing
The airlines have it right when they tell you in case of emergency, put your own oxygen mask on before you help the person next to you. It’s not selfish, it’s self-preservation. The same is true when it comes to caring for all those around you in your daily life. Yes, it’s wonderful to be giving, especially with your time, but at a certain point you can give too much of yourself, and then it’s just depleting and you’re no good to anyone.



When you get to this point, you need to learn to say no to the next person who asks you to chair another school benefit. You can also ask for help from your spouse, your best pal or your child’s friend’s mother in sharing carpooling duties, for instance. You’ll have more opportunities to pursue your own interests and nurture facets of your personality that make you happier, and then you’ll be more of a giver when you have the energy again.



 

So whether it’s signing up for a local extension course, getting outside for a walk after dinner, taking a morning swim, reading on your porch or doing whatever else it is that turns you on and replenishes you, you’ll feel less overwhelmed by too many “have tos” with more “want tos” in your week. Think of it this way: You have to be strong to help others. Taking care of your inner self is as important as taking care of your outer self. Know your limits, and be happy to be healthy.



Nie...article from yahoo side...lupa lak pasal apa....My Visa approved! Yippie! owh! bukan tuleh di sini but the other blog....tak per hima2 nanti sy merapu kat sana...lepas esok baru bleh pikir pasal holiday...rasa nyer, sy cam dah giler babas jer booking flight to somewhere...even tak tau nak buat apa..hahaha

Monday, March 8, 2010

1000 HMC - Day 146


Bonda masuk ward balik since last Thursday...bf sy g training kat pahang....Lepas dia g makan lauk kurma kat kedai mamak yg "mummy sitter" kiterorg beria bawak g kedai mamak tu, tetiba bonda sakit perut balik...we all suspect yg masak kurma mamak tu da di heat-reheated banyak kali...n may be kena infectious kat gall bladder (hempedu) yg dah rosak tu lagi...masa case kat Ipoh dolu, Dr. kejap kata nak surgery then, atas age factor depa x mau buat surgery n bagi ubat utk kill the infection jer...sampai 2 months duk HDU...tis time bonda tak ler duk mengeluh sakit2 semua tu, but nengok muka dah pucat n tak bermaya, we all gie bawak kat my panel clinic...ingat bleh dapat rawata free under my name, but tak leh...apa2 pon kami dah jumpa Dr. n dr tu nasihatkan bawak g hospital tonite...dengan sehelai sepinggang nye (tis time sy tak nangis2 dah), kami hantar sendiri kat ER, HUKM kol 10 pm....tunggu nyer tunggu sampai tido duduk kat luar bangunan ER HUKM tu, 4am baru depa hantar kat ward...ER Dr. nie pon, satu bleh tanya kami sakit apa...hello! sapa yg jd Dr. nie...yg teruknya, masa nak transfer bonda ke katil from wheelchair tu, Dr. pompuan tu buat bodoh jer, suh kami lak yg angkat...owh! masa study Medicine 6 years kat university dolu dorang tak pernah angkat patient kot....klu nak jaga profeesionalisme as Dr. yg dibayo gaji ribu2 pon, nengok ler, pesakit tu larat ker dak bangun sendiri...so, terpaksalah kami angkat bonda jd cam kuli hospital kejap...my sis n me memang hangin abis masa tu....ntah apa2 nyer ER staff ntah...Kat sini tak ramai org/family members yg akan tunggu or temankan patient..and ward x crowded cam hospital Ipoh....nengok nurse lepak jer...Tp, the best thing depa cepat detect apa yg problem nyer n cepat buat decision to the next step...tak der la menunggu...and menunggu....ambil x-tray, buat ultrasound, ambil darah berkali2..last2 masuk air, pain killer, and ubat jer...the next day Dr. dah explain cam depa org nak buat surgery....semlm pegi Dr. kata x akan buat open-surgery coz age factor, but nak closed surgery dengan cucuk jarum n sedut lendir tu. On the way balik opis, Dr. lain lak called explain lg skali n minta permission or persetujuan utk proceed ptg semlm gak...by 6pm my sis msg yg bonda dah abih surgery. Hopely, everything will be ok...

Sunday, March 7, 2010

1000 HMC - Day 145

Today, dtg keja rasa cam nak demam lak...af 3 days, team-building somewhere in pahang....1st time masuk gua....memang mencabar tp best ler...tp klu nak bayar sesajer masuk gua, no way hoze ler...baik duit tu, buat g shopping2 handbag or shoes...hahahah....naper aktiviti dalam gua nie salah satu as aspect of teambuilding, coz ada nyer semamngat berkumpulan n kena mendengar kata...bayangkan ler kiter org kena turun dr batu2 guna setinggi 170feet or 170meter(x sure yg mana satu)....yg curam giler...sib baik dalam gua tu gelap gelita n kiter org tak bawa torch light ...tp dalam kegelapan tu, yg berfungsi x henti2...mulut kami2 ler...apa lagi nak dibuat selain borak2 even muka x nampak...hehehe. klu nampak betapa curam nyer batu tu..memang ada org yg x kluar2 ler coz gayat n takut terjatuh, samada patah riok or mati....so, benda yg paling senang nak buat demi nyawa ini, klu instructor kata mengesot, mengesot jer la...klu suh tekan ngan tangan kiri x yah ler memandai guna tangan kanan...biler semua dah selamat sampai bawah, n dia tunjukkan betapa tinggi n curamnye tempat kami turun tu...owh! what an achievement!!!!!! yatta! zo! Even, my director n senior lecturers sama2 join n  can make it! Apalah sangat ngan kami yg muda belia nie...chewah! perasan. Then, dah ujung2 tu, kami kena berkumpul n ditinggalkan dalam gelap gulita cari jalan keluar sendiri...so, apa yg penting kerjasama...tp alhamdulillah selamat sampai keluar dari gua, betapa gumbiranya dapat melihat caj=haya n menyedut udara segar....Selalu nya sy bawak camera kemana2, kali nie pon bawak camera but x amabil gambar...sebab takut2 camera terjatuh, n maleh nak bukak katub camera..tak per la..the beuaty of that gua will stick in my mind...2ndly, coz tak mau ambik2 gamba nanti ada lak.."org" yg tumpang sekaki...even, on the 1st nite kami kena masuk utan kol 12:30 pagi n masuk gua gak....since sy nie tinggi, sy jadi the last person dalam ekpedisi jalan malam tu...memang kecut perut, n lansung x pandang belakang...yg nie sy maleh citer panjang coz sy x brapa suka...hahahah. For me, memalam/pepagi cam gnie elok ler tido or beribadat kepada pencipta, so what per nak merayau2 dalam utan and dalam gua kan...bg ler mahluk Allah yg lain lak menjalan aktiviti mereka...tp apa nak dikata, dah itu aktiviti nyer. Sib baik ramai2 so, ok sket la...lastly, kami buat rakit sendiri n mendayung kat tasik...Yippie! rakit kami x pecah po...teror! cam terrorist plak!...then, sampai ujung turun, then instructor tu tolak rakit kosong tu kat tenga tasik n suh kami terjun n berenang(of course semua pakai life jacket) naik atas rakit kembali n balik ke tempat asal....Yg nie saya suka, coz dapat ler saya berenang (klu ada life jacket no problemo) dalam tasik yg air nyer cam air teh tarik...sambil menunjukkan skil berenang main2 sebelum instructor jerit..."jangan memain! ketepi n naik rakit!" best betul coz dah lama tak masuk dalam air....klu boleh nak jer berenang samai tempat memula tu, tanpa naik rakit...hehehe. lepas nie kena start aktivit my swimming balik ler...after a nite, bangun badan mula la sakit2...as usual ler bg org yg tak brapa exercise constantly nie...since dah lama tak buat aktiviti adventrous cam nie.....dapat gak mencabar mental n physical org yg semakin berumur seperti sy ini....banyak activities waktu young and dangerous dulu dah tak berkesempatan nak buat samada tak der gang/member, takder budget, or tak der masa....